I DAG ÄR EN J*VLA SKIT DAG

denna dagen är inget roligt kan jag lova. kanske inget att dela med sig av igentligen, men jag behöver verkligen skriva av mig och släppa ut allt. sen får jag se om detta hamnar i utkastet eller blir publicerat... just nu så trillar tårarna ner för mina kinder. av 3 anledningar, den sista kommer längre ner. i dag bet Tiger min rottweiler ihjäl min ena katt Trubbel. helt utan förvarning.. jag råkade få armen i vägen när jag skulle rädda min lilla katt och fick ett bett men jag mår ok. pappa älskade pappa kom och hjälpte mig att begrava Trubbel.. Fan vilket nederlag, jag hade kommit så långt med Tiger. han gjorde inte lika många utfall mot andra hundar längre och han var ju snäll mot katterna numera, trodde jag.. Andreas är arg och blev rädd när jag ringde med full förståelse. Ska lämna tiger till sin uppfödare i morgon som ska passa honom tills vi har landat och vet hur vi ska gå tillväga med allt. tack till henne. Det är så tråkigt. jag älskar ju Tiger. och jag älskade min speciella lilla katt.

det andra som har gjort mig så ledsen i dag är att jag drömde i natt att jag träffade min döda "bror" Ola på bussen, jag trodde vid det tillfället på bussen att jag bara hade drömt att han var död. vi pratade jag kramade honom, mina vänner som óckså var med på bussen undrade vem jag pratade med, jag sa jag pratar ju med Ola, dom sa men Lina han är död. jag sa nä han sitter ju här brevid mig. vännerna sa nä Lina han har varit död i snart 1,5 år det var tydligen bara jag som kunde se honom. sen vaknade jag upp från min dröm och kände mig väldigt iaktagen. jag är inte den som tror på det övernaturliga men det kändes väldigt märkligt när jag vaknade. sen när jag stod i duschen så kom jag på vad jag ska tatuera på ryggen. ska göra en coverup över min bulldog om det går. har stora funderingar på att göra en jungfru Maria som håller i ett halsband med ett kors i. den bilden av henne bara kom när jag stod där. känns som om det var en länk mellan mig och Ola... ska man alltid må så här? ska man alltid känna en sådan här oehörd saknad? Det är så frustrerande att jag inte bara kan lyfta luren och ringa honom.. kunde jag stöttat honom mer? funnits där mer för honom? fan vad många frågor som cirkulerar nu.. detta går upp och ner, som en berg och dal bana. vissa dagar är outhärdliga, så mycket tänker och saknar jag honom. vissa dagar tänker jag inte alls. jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha honom i liv igen..........